DET SYNS ATT DU KAN SKRIVA
Ibland vet man lik som inte vilken väg man ska ta för att nå sitt mål...
FOTO: Natsumisan.blogg.se
Jag må ha en jobbig tid just nu; då jag hela dagarna är på utvecklingcentra och söker koncentrationen till att söka arbete, kunna leva vidare med min krassliga ekonomi.
Kämpa för den väldoftande mat jag får serverad på bordet.
Ett enda ord. "Det syns att du kan skriva"
Det gör så mycket gott i min värld.
Min handledare sade det till mig i dag.
"Det syns att du kan skriva.
Hon klappade mig på axeln och log.
Det är vad jag behöver höra just nu.
Det känns som om det var månader sedan som jag skrev någonting riktigt seriöst. Det har blivit som en paus i skrivprocessen.
Det känns fullkomligt tomt, men man vet inte vad man vill få ut av skrivande.
Det är en sorts rädsla att "allt jag skriver är odugligt".
"Det syns att du kan skriva"
Sådana ord gör min dag till lycka.
Jag kan andas självförtroende.
Jag ser mycket ljusare på livet, än vad jag gjort på väldigt länge.
Jag får en klapp på axeln med hjälp av dessa ord.
Jag känner att jag kan mer än vad jag visar nu, och att skrivandet fortfarande finns kvar inom mig fast än jag nu har trott att min känsla för textens smak och litteratur har försvunnit.
Det har den alltså inte.
Med tanke på att handledarna på utvecklingcentra säger att man ska lägga ner minst 1-2 veckor på sitt CV, så räckte bara 1-2 dagar för mig att skriva ett perfekt CV - och som folk faktiskt godkänner.
Det måste ju på något sätt betyda att jag fortfarande har makten över mitt skrivna språk.
Jag tänker och tror; att jag inte att jag kan någonting överhuvudtaget.
Att all min kunskap från tidigare studier har försvunnit och känner tomhet inför det.
Men på insidan finns kunskapen, bara det att jag kan inte nå den ännu. Men den finns där.
Jag är stolt över det jag har på insidan. Mina ideer, mina tankar. För den person som jag är.
Den skrivande personen har inte dött ännu. Nej.
Hon ska leva länge än, författaren i mig.
"Det syns att du kan skriva"
Det är mitt liv.
// Natsumisan
Senaste köpta boken: ALEF (Paulo Coelho)
Jag är dålig på att blogga, men här kommer mitt senaste bokinköp i alla fall <3
Sagan om prins Örjan och Näbbmusen
" En gång för länge sedan, så fanns det ett kristallslott. I kristallslottet så bodde en vacker prins som hette Örjan.
Örjan var en egoistisk liten prins, vars enda hobby var att spegla sig i sin rosa sammetslena spegel - och berömma sig själv om hur bedårande han var.
En eftermiddag så satt Örjan inne i sitt palats på en mjuk stilig stol, och han speglade sig i sin spegel. Men sedan så hoppade han snabbt till. Inne i spegeln så kunde han skymta en näbbmus som hade en prinsesskrona på huvudet. Näbbmusen tittade på Örjan och sa: Örjan! Du får tre önskningar av mig nu, som tack för att du beundrar denna spegel. Men kom ihåg, ta vara på dina önskningar väl". Den sista meningen som näbbmusen sade ekade bortåt, och sedan såg man inte näbbmusen i spegeln mer.
Nästa dag så vaknade Örjan tidigt på morgonen.
Som alltid, så brukade han vädra sovrummet - han öppnade fönstet. Utanför så möttes han av ösigt regn som föll ner som en kalldush från den grådisiga skyn. Prinsen såg med en utråkad min ut genom fönstret, och tänkte: "Jag önskar att det kunde ha varit finare väder idag".
Plötsligt, så ändrades himmlen och förvandlades till den finaste sommardagen som man kunde tänka sig!
Regnet upphörde, gräset glänste silvrigt grönt på marken - solen lyste högt ovanför den ljusblå himmlen och fåglarna kvittrade dess ljuvligaste sånger.
Örjan började få minnet till lags, att han hade fått tre önskningar av näbbmusen med prinsesskronan, och hade redan slösat bort en önskan på någonting som han inte behövde. Han hann inte tänka länge på det, förens det började knacka brutalt på slotts-porten.
Örjan öppnade den knarrande dörren och vid öppningen så fick han syn på en gammal kvinna, som var klädd i en svart mantel och hennes ansikte var fullt av brustna variga vårtor.
"Jag behöver socker", fräste kvinnan. Håret var grått och stripigt, hon hade nog inte tvättat sig på flera år. Hennes ansikte började får en blodröd nyans och hon gav ivrigt fram en tom kaffekopp till den förvånade Örjan.
Han suckade tungt, men tänkte att kvinnan var farlig och kunde bli våldsam om han gjorde motstånd - så han promenerade in till sitt slottsliga kök för att hälla upp glittrigt socker i den skitiga vita koppen med blå små blommor på. Medan han öste i koppen med små sandiga teskedar, så mummlade han högt för sig själv: "Jag önskar att den elaka kvinnan kunde försvinna ut mitt slott så fort som möjligt!".
Efter att ha öst i sockret - som var redo för att lämnas till den tjuriga damen, så kunde han inte finna henne någonstans. Örjan förstod ingenting, vart hade hon tagit vägen?
En stund senare så mindes han. Attans! , han hade slösat bort ännu en önskan på någonting oviktigt. Örjan kände sig gråtfärdig och förbannade sig själv. Han stampade med sina sköra små fötter i golvet och kände skamen. Efter sin våldsamma gråt så började han att skina upp som en solros.
"Jag har ju en önskning kvar", tänkte han och log sitt bredaste leende. " Nu så ska jag önska mig någonting som jag själv vill ha". Örjan höll sig för munnen så att inga oanade ord kunde fly ifrån hans mun. Han gick runt i sitt guldiga kök och tänkte...tänkte... och tänkte. Vad skulle den egoistiske Örjan unna sig själv med?
Till slut så fick han en briliant ide!. Vad vore en prins, utan en underbar prinsessa?
Han mindes tillbaka, till den fest som han senast besökte för någon vecka sedan - då han mötte prinsessan Laila av blomsterlandet. Örjan tyckte väldigt mycket om henne. Laila, med sitt guldlockiga hår och skimrande blå klänning liknande ädelstenar. Henne ville han ha som sin hustru. Örjan var redo att fatta sitt beslut. Han utryckte sin önskan i sång: "Jag önskar att jag kunde få prinsessan, som jag träffade senast, till min hustru!"
Allting blev tyst efter att han sagt dessa ord.
Poff! Han försvann ifrån sitt slott. och hamnade hand i hand hos näbbmusen med den söta prinsesskronan."
SLUT
Text: Johanna Ferm
Natsumisan.blogg.se
VIDEOTAJM!
Jag bjuder på en video nu på kvällen!
Jag har på mig nattlinne, verkar ego och är inte särskilt attraktiv just nu känner jag, haha.
Men jag tyckte den blev så fulsöt + att jag reklamar bloggen (litegrann) haha. Enjoy <3
OBS! jag är inte ett dugg seriös överhuvudtaget XD jag larvar mig som bara den, men det är sån man är ;) haha
Dessutom är jag inte van vid att göra egna videos heller, det är därför resultatet är så knepigt
-men jag tycker det är helt okej ändå ^^
Värmande koftor och vinter
Det finns så mycket jag vill läsa...
Vilken bok ska jag välja att läsa nu? Vilken skulle du ha valt och varför? :)
Man kanske skulle börja ta läsningen lite mer på allvar nu igen, eller vad tror ni?
Jag har bara haft svårt att välja det jag har i hyllan (som vanligt!). Jag känner mig fortfarande INTE sugen på att läsa vidare på Snabba Cash.
Funderar starkt på att "nosa på" och att upptäcka Paganinikontraktet (Hans Kepler).
Eldvittnet finns ju ute nu och det är en bland många böcker som jag önskar mig i julklapp.
Det kanske vore bra att börja på den då, för jag vill återuppleva de känslor jag fick hos hypnotisören eftersom den var så otroligt spännande! SWISH sa det också var boken slut. Efter Hypnotisören tog jag en paus från tegelstenar, det kanske var därför som senaste lästa boken blev en tunnis på ynka 100 sidor.
Jag skulle väldigt gärna vilja läsa Stieg Larsson's succé-böcker också någon gång, för nu har jag ju bara läst ett antal böcker om Stieg som författare.
Och Liza Marklund's Du gamla du fria! det är också en bok som man kan paketera till mig redan på en gång! Jag känner en sådan ångest över att jag fortfarande inte har läst ut En plats i solen, men jag vill så gärna läsa ut den också! men det känns ändå som att Kepler väger tyngre.
Det är en bok jag vill satsa på nu. Jag hoppas att jag gör det.
*** En eftermiddag sista November ***
Jag ser ut genom fönstret. Granbarren knakar. Husen vibrerar med vinden där utanför.
Själv skriver jag för hand i min skrivbok, i ett rum full av jobbförtvivlan och tvång.
Det vi alla har gemensamt i detta rum av ek (?), är att vi alla är arbetslösa.
Arbetslös. Pfft!
Det låter som ett handikapp.
"Vi fungerar inte riktigt som vi ska i ett mäktigt jobbsamhälle"
Jag kanske förstorar upp det hela?
Det ångar om mitt söderte.
Jag tuggar choklad i tystnad.
Försöker ignorera oroligheten i och med att
inte
ha
ett
jobb
jobbjävel
jobbhelvete
jobbsvin
jobborgasm
Snart är det dags att börja jobbsöka igen. Jag suckar tungt.
Rasten tar slut. Trötta ögon.
Jag vill bara hem.
*** En förmiddag sista November ***
Jag sitter vid en busskur på morgonkvisten.
Jag har värmen i hjärtat, trots att vinden blåser yxor på min kropp.
Jag tror man kan se stjärnorna på den molniga himlen trots denna ljusa morgon,
men jag ser inget glitter så långt ögat når.
Jag väntar på buss nummer fyra.
Trädens grenar sträcker ut sig åt alla håll, de stretchar som efter ett motionspass.
Kvistarna och de fallna löven får mig att rysa.
Det är en brutal skugga komma att sluka mig hel vilken minut som helst.
Jag blundar hårt, men vaknar snart.
Människor andas blyga andedräkter. Stampar fötter.
Snorar på armbandsuret.
De väntar på buss nummer fyra. Kanske.
Precis som jag.
Ett spontant vardagligt inlägg
Det är ett rent helvete att åka buss på morgonen.
Det är nu som man önskar att man vågar ta körkort.
Det är äckligt fullt med folk i bussarna nära jultider.
Samt den där distansen jag har från utvecklingcentra och hem
(jag får byta buss 2 gånger och gå lite tills jag kommer fram),
mjaaaw, men tur man har busskort igen...
det är bara det trånga utrymmet i bussen bland allt folk som känns lite knas.
Jag har varit där (UC) i princip hela dagen; från 9.00 till 15.00.
Vad har jag gjort där idag?
Fick börja med att samlas i nått grupprum och få en föreläsning om
ansökningshandlingar och ha diskussioner i övrigt angående jobbsökande.
Jag var ovanligt social under den tiden, åh fan!
Sen stod det på mitt schema att jag skulle vara kvar i eftermiddag också
på "verkstan", hahahaha och det var bara jag där, men jag satt och
skrev CV som en tok och fick den läst av en person som jobbar där.
Fick tydligen bra kommentarer för att vara första gången, bara lite småsaker
som ska slipas till men annars är jag nog på god väg.
Sen när man väl slutade, så ska man ju ta sig hem igen!
och det tog ju sin tid och till slut kom jag ÄNTLIGEN hem!
Jag värmde upp ett varmt avkopplande bad, gjorde ordning
välling med jordgubbar (omnom) och jag helt och hållet kopplar bort
allt som har med jobbsökande att göra för en stund.
Jag vill stänga av. Stänga av precis allting!
TV'n svamlar BABEL men jag är pömsig. Jag vill bara glömma allt!
Lägga mig ner i min mjuka säng och spionera i böcker tills jag somnar.
Ögna igenom text. Fantisera text. Uppleva text. Känna text. Slicka text.
Låta ögonen få knulla bokens fram och baksidor i tvång.
Trots tröttheten, latheten.
Jag vill ligga där nedborrad i sängen och känna sagorna rinna som vatten i mina öron,
se hur bokstäverna leker med varandra på pappret
Jag vill bort från min värld för en stund
Jag vill föra kommersiella diskussioner med litterära gestalter
Dricka te med dom och vara stolt och känna att jag existerar
Jag vill kritisera text samt acceptera texters innebörd
Vad jag väntar på? Att laptop'en ska få slå sig till ro!
GOD NATT
Jag har läst "Våldtäkt och Romantik" av Katrine Kielos...
"Det här är en bok om våldtäkt. Inte som ett symtom och inte som ett instrument för att plocka politiska poäng. inte heller som en symbolfråga som belyser andra orättvisors relativa allvar. Få saker är så accepterade i samhället som kvinnors rädsla. Även de mest högljudda anti-feminister är förstående inför denna rädsla. Många är de som vill följa mig hem, pracka på mig alarm, och lära mig att alltid ha mobilen påslagen i handen.
Men - självförsvar börjar i att man definierar den egna kroppen som något som är värt att försvara. Som något som är värt att uttrycka en självständig vilja. Som har rätt att röra sig ute i världen utan att behöva be om ursäkt för det med varje ängslig rörelse.
Därför måste kvinnan göra uppror mot rädslan och mot den kultur som konstruerar henne som våldtäktsbar.
Vi måste prata om våldtäkt för vad det är, och vad det gör. Mot kvinnor. Med kvinnor, idag.
Katrine Kielos, född 1983, skriver regelbundet om kultur och politik i bland annat Expressen, Dagens Arena och Fokus."
(Denna text är baksidetexten av boken!)
____________________________________________
Jag har läst den här boken! Kielos tar upp en slags diskussion kring våldtäkter, vad kvinnan är utan mannen och dess teorier om situationen i överlag! När jag läste den här boken uppkom många känslor i mig; angående samhället vi lever idag, kvinnans roll i en "mansdominerande värld".
Upplägget; att beskriva händelser (som jag inte har någon aning om de är verkliga) från en våldtäkt och skriva det på ett mer skönlitterärt sätt; samt att på andra kapitel diskutera mer om vad teoretikerna säger kring frågan och hur man har sett mannen och kvinnan i generationer - det är bra skrivet! och det märks att Kielos har lagt ner mycket tid på boken, för man får veta så mycket på så få sidor.
Alla som har modet,och tillfället; borde läsa den här boken tycker jag!
Den är inte lång, men den kommer följa med dig ett bra tag!
Fynd med vacker text och fina illustrationer
Jag har tidigare bloggat om dessa loppisfynd, men jag måste få visa er böckerna också! :)
Originalets titel: Alice in Wonderland
Illustrationer av John Tenniel ur den engelska originalutgåvan 1865
Översättning av Åke Runnquist
Första utgåva 1966
I Delfinserien 1971
Printed in Sweden
Alb. Bonniers boktryckeri 1971
Stockholm
Boken om Pelle Svanslös
Skriven av Gösta Knutsson
Teckningar av Lucie Lundberg
Bonniers Juniorförlag AB 1990
Sättning Bonniers Fotosätteri
Printed in Finland
Originalutgåvorna av Pelle Svanslös-böckerna utkom under åren 1939-1951:
Pelle Svanslös på äventyr 1939
Pelle Svanslös på nya äventyr 1940
Pelle Svanslös i Amerika 1941
Pelle Svanslös klarar sig 1942
Hur ska det gå för Pelle Svanslös 1943
Pelle Svanslös och taxen Max 1944
Pelle Svanslös i skolan 1945
Heja, Pelle Svanslös 1946
Pelle Svanslös och Maja Gräddnos 1947
Trillingarna Svanslös 1948
Alla tiders Pelle Svanslös 1951
... alla dessa "berättelser" innehåller min bok! Tegelsten <3
Jag älskar illustrationerna, men nu vill jag undersöka textens skönhet!
Det ska bli ett rent nöje att få läsa dessa böcker, för jag har faktiskt aldrig läst någon av dessa (TYVÄRR) men det kommer att bli av, och jag har redan tjyvstartat med Pelle Svanslös.
Makalöst fina fynd har jag gjort; jag är toknöjd! <3
Sitta i skogen, med kopp choklad i handen och smutta på Hälsingland
Fyndade Alice i Underlandet (Lewis Carroll) för 1 krona på loppis i Sandviken!
Det var inte dumt inte <3 från Delfinserien dessutom (som är helt underbar) samt på svenska
... men det gör ju inte mig så mycket!
Samt Boken om Pelle Svanslös av Gösta Knutsson, där man samlat alla Pelle-böckerna.
Mycket fint skick för 25 kronor! Sådana här litteraturfynd gör mig överlycklig.
Jag är hemma i Hälsingland nu.
Har hört talas om att en tävling pågår nu om att skriva en Hälsingehistoria! ... och jag funderar lite smått på om jag ska delta med en text... men vi får se... för nu när jag ändå är här hemma, samt har anknytning till Hälsingland så kan jag ta mig en tur i skogen, gå till sjön med hunden och sitta där med en kopp varm choklad och macka uti kylan med anteckningsblock och penna i handen och se om jag kan få ihop något fint. Annars vet jag att min pappa har böcker om Hälsingland som jag kan skumma igenom och finna inspiration till en fin historia. Fast det är ju onödigt? ~~ Nee? Jag hör ju hemma här!
Jag tycker att jag borde kunna snirkla upp dofterna av Hälsingland helt automatiskt och kleta ner något fiffigt på papper, skicka iväg det med ett stort leende - peka på det fina regnbågsfärgade pappret och säga;
DET ÄR DET HÄR JAG ÄR STOLT ÖVER, OKEJ ;)
Men om jag nu vinner den här tävlingen? lyckas smeka juryns stolta hjärtan med mina ord?
Det skulle kännas underbart naturligtvist! Helt ofattbart magnifikt!
För det blir en bekräftelse på att det jag gör; är bra!
Men skulle jag inte vinna; så är ju inte det hela världen heller (jorden går inte direkt under). Visst skulle man bli besviken, men alla skriver ju på olika sätt och konkuransen är stor! Det finns ingen tid att deppa för sådant, för vill man bli bättre, så måste man våga satsa (kanske till och med chansa ibland haha). :)
Jag skriver för att jag tycker det är roligt, och nöjet förhöjs genom utmaningen; att skriva en hälsinge-historia ... det kommer bli kul att se hur den blir när den är klar... om den blir som jag tänkt mig.
När filmen tar slut...
... När filmen tar slut virrar jag in mig i en fleecepläd för att läsa Våldtäkt och romantik
av Katrine Kielos (och jag läser inte Snabba Cash nu, även fast jag har halva boken kvar,
för den är så fruktansvärt tråkig somsagt...). Man kan säga att jag har en "paus" från den;
och valde en av de böcker i min bokhylla som jag inte läst, men som samtidigt är väldigt "liten".
Jag läser nog ut boken idag, garanterat!
SKRIVA...och gurka
Kvällens snacks? Skrivböcker samt läsböcker tillsammans med gurka, dipp och rent kallt svalkande vatten!
Jag hade ett samtal med min kära far idag.
Vi pratade om en speciell författare, som jag inte vill nämna vid namn - för det känns så privat. Men jag vill ta upp det lite i smyg ändå och säga; att det jag fick veta var att min farmor hade ett dåligt förhållande med sin far när hon växte upp; då han flydde familjen och bosatte sig hos andra. Kvinnan som nu skrivit den här boken... min farmor och den här författaren har alltså samma pappa om man säger så.
Då börjar tankarna om arvsanlag snurra i mitt huvud (av någon konstig anledning).
För den här författaren jag pratar om; hon är framgångsrik, det skrivs om henne mycket i media; hon har flera år i yrket som journalist bakom sig med mera!
...och det jag börjar fundera kring är; huruvida min farmors far hade för förhållanden till litteraturen/media?
Jag har alltid funderat kring hur det kommer sig att jag själv skriver som jag gör; detta chokerande intresse för just skrivandet - som jag fick i tidig ålder.
Visst, det kan ju ha varit något som växt fram i mig själv; men jag tror ändå det finns någon grund eller botten med arvsanlag. Min mamma har skrivit dagbok som ung, men gör det inte nu. Samma sak har hänt mig; jag har skrivit dagböcker men nu är jag dålig på det, jag vill ju fortsätta! men jag har inte det tålamodet just nu.
Min morfar var gymnasielärare i svenska och matematik har jag också hört...så kan det komma därifrån? det skulle vara lite udda i så fall för jag är inte särskilt bra i matematik, men i svenska är jag skillad så det ryker om det.
Pappa har redan beställt hem boken av den här kvinnliga författaren - och vi ska se om farmor vill läsa den också. Jag blev genast otroligt intresserad av att läsa boken (den bok som jag somsagt inte vågar nämna... av någon konstig anledning här med). Författaren har nämligen fokuserat sig på ett ämne som kanske kan beröra min familj också..jag vet ju inte säkert..hmmm men jaaa får se vad hon skrivit sen då.
Vad har jag gjort annars idag då?
Jag har sovit över hos älskling inatt. Han har varit iväg och klippt sig idag, sprillans ny frisyr
- åh han är så söt!
Sen blev jag hemsjussad och när jag är hemma så händer det inte heller...typ ...någonting!
Förutom att jag sitter vid datorn, eller kokar ett antal koppar med te. Sitter i köket och gör skrivövningar, läser litteraturtidningar
eller kämpar med Snabba Cash; som för tillfället känns sjukt jobbig faktiskt! Den är så otroligt tråkig just nu och jag har väl bara ett 100-tal sidor kvar i den boken. Men. jag. orkar. inte.
Funderar starkt på att ta paus från den boken för att byta bok. Jag har så negativa åsikter om snabba cash så det finns inte... men jag vill så gärna läsa ut den snart också - så jag kan se filmen; samt dela med mig av just de negativa/positiva åsikterna med boken här på bloggen.
Vilken bok som blir det nya läsoffret, det får ni veta snart nog! jag lovar.
***
Jo! Älskling köpte SKRIVA tidningen till mig idag också (Tack pussen <3)
Det är en nystartad tidning som är inriktad tillför skrivande människor, och jag har bläddrat och läst lite i den.
Den är helt okej just nu, blev lite onöjd med bloggskolan de hade där för det mesta visste man ju redan om...men att det också var fel blogg för de inriktade sig på wordpress och jag tycker den bloggportalen är på tok för avancerad för mig, haha.
Men jag gillar att man ger tips på hur man kan komma igång, de reportage man får läsa (jättekul att det var författare/skribenter med som jag är vana vid sen innan!) samt novelltävlingen tidningen innehåller...det låter otroligt spännande! Jag funderar på om jag ska delta eller ej... man kan ju alltid testa :)
Jättebra att dom nämnde Nathalie Goldberg i tidningen!
För jag vet att hon håller måttet, och hon vet hur man börjar skriva och fortsätter med det! Så ni som inte har läst Writing down the bones innan; så tycker jag att ni ska läsa den om ni vill komma igång med att skriva!^^
