Jag har läst Galbraith´s bok; "The Moé Manifesto"

Omslaget är ju helt fantastisk! Fångade i alla fall min uppmärksamhet.



Om man tittar på själva boken i sig så är den i paperback-pocket-format.
Den är mjuk,  den är färgglad och rik på illustration och text.
Jag älskar bokformen! Lätt att ta med sig!

Boken innehåller intervjuer med människor som bl.a forskat kring "Moé"-fenomenet men även med folk som skapar manga/anime/spel/musik och deras syn på
"varför de tror att fans tycker att deras karaktärer är Moé".



Jag som läsare är forfarande osäker på den verkliga betydelsen kring Moé
(även när det togs upp i Otaku-boken så var jag ganska vilse...
inlägget jag skrev om OTAKU-boken hittar ni HÄR).

Men Moé är (om jag har förstått det rätt?) den där känslan man har; när man riktigt brinner för en karaktär (ur fiktion) och när man inte får respons tillbaka från den andre i fråga.
Vissa otakus brukar tillexempel kalla sin favoritkaraktär för "My Wife" (waifu), men det behöver inte betyda att man är gift på riktigt; utan det är bara ett sätt att säga att "jag älskar den här karaktären, hen står mig nära trots fiktion" (till och med jag har ett antal waifu´s, haha).

Det var ganska nogrant i boken att "om du gillar en verklig tjej (tillexempel) och att den andra tjejen reagerar tillbaka, då var det inte moé".
Det finns tydligen vissa karaktärer som har mer "Moé"-status än andra. Tillexempel Ayami Rei från Neon Genesis Evangelion. Det beror nog mycket på hur folk ser på en karaktär: utseende, bakgrund och så vidare.
Och i den här boken förs en dialog (i form av intervjuer) om vad folk tycker är "Moé" - alla har helt klart olika åsikter, så det är ju intressant.





"They know what they like and support it. If what they want doesnt exist, they make it"
(Om otakus, sida 44 i boken). 

Det här är enda citatet som jag antecknade under läsningens gång för jag tycker det stämmer in så bra. Det man menar är att folk som är fans av något de verkligen brinner för; men känner att "men det här finns ju inte" och tar då istället ett eget intiativ och skapar på egen hand.
Det är stongt gjort tycker jag. Man är kreativ och låter sig inte stoppas liksom. Otakus kan sina områden; och vissa kan brinna så mycket för en viss sak att man tar saker i egna händer.

Som med min blogg; jag skriver om det jag själv finner intressant och får jag bevakare på det - då folk tycker om det jag gör - då är ju det helt fantastiskt!
och det är så de här illustratörerna tycker med.
Att " om nån tycker deras karaktär är moé så är väl det helt okej, trots att dom själv inte tycker det, men de är ändå glada över den uppmärksamhet de får" och att det gynnar andra.


Massor av text! Och den där bilden ni ser, en bok av Hagio Moto
fann jag faktiskt på biblioteket för någon dag sedan! Så den har jag lånat hem och ska läsa.


Det som var negativt var att boken avslutades med intervju och sen ingen återkoppling till ämnet för ett bra avslut. Jag lämnades tomhänt och fick ingen direkt "slutresultat" av vad Patrick ville få fram egentligen.

Det man kan förstå av introt är att han vill återfå "spirit" från den tid då han var med i en demonstationståg i japan angående Moé-ämnet och så, men that´s it.

Men han skriver även att det inte är lätt att få med i princip allt
(så som jag tyckte han även skulle ha skrivit i OTAKU-boken),
och ja, definitionen av Moé är inte alla överens om; så det är klart
att boken lämnar oss fri för egna tolkningar.





Innan jag läste så tänkte jag att
"hmm, undrar om boken kommer presentera karaktärer och olika stilar och diskutera varför det här är moé och inte". För att sedan inse att det bara är intervjuer (som om det inte vore nog i Otaku-boken där man också hade med intervjuer mitt i encyklopedin). Kändes som om vissa fick andra frågor som inte andra fick heller så det kändes lite "meeh".

Men trots detta tycker jag om bokens upplägg; en bild på intervjuoffret; fakta om denne och under läsningens gång fick man även små exempel på animes/manga/spel som uppmärksammas och det är klart man blev nyfiken på saker man inte hört talas om innan, så det är ett litet plus i kanten!


Vad jag vill se mer av Galbraith; är hans egna texter.
Inte bara hans frågor uppstyltade i intervjuer; för det är vad som händer i den här boken och det är vad jag har sett tidigare.
Jag vill se honom skriva mer ingående, mer med egna ord , han är ju trots allt en väldigt stor skribent (vad jag har hört i alla fall).


Men jag ska ju läsa "Otaku Spaces" med snart (när jag orkar) ~