I förra månaden så läste jag den här boken. Mannen från Tellus. En svensk scifi från 1975 (har jag för mig?).
Den handlar om två syskon: en pojke och en flicka som träffar på en person som säger sig komma från planeten Tellus och han är på besök för att se hur jordelivet ter sig och ja.... han ska hitta nått sätt att rädda sin planet från miljöförstöring... nånting sånt. Och de här barnen är med på en resa and then shit happens (nä men vågar inte säga mer än så).
Jaja! Vad säger man om detta? Berättelsen beskrevs i väldigt många liknelser ....så det låter ju som att det är jorden man pratar om .... det är inte så "målande språk" om man säger så. Det känns snarare som att författaren haft dålig fantasi. Men sen så känns storyn även väldigt "stressad"....att i det här lilla formatet så ska det gå fort och mycket känns bara löjligt.
Hur tillexempel barnens föräldrar reagerar; när barnen ba "Åh, han där är från planeten Tellus" och dom ba "Ja men vi tror er" och man ba va? Alla var så "lättsålda på att allt man träffa på var sant"....aja, men det kanske var så på den tiden? Vad vet jag. Den här boken spontanköpte jag på en loppis och jag läste den för skoj skull.