Alla böcker/serier/spel jag konsumerade 2015 var slumpmässigt valda. Beroende på livsituation, miljö, "det som kändes bäst just då". Kan ju vara bra att veta.


1. Allegiant

2015 läste jag Divergent-trilogin (utom FOUR - för den vill jag inte ens kolla upp...kommer jag ens missa något? För är det någon jag verkligen avskyr så är det Four/Tobias).
Om ni kan tänka er ett diagram framför er:
Att Divergent börjar liksom YES THIS IS WHAT IM TALKING ABOUT !
Men så går linjen bara nedåt ........ Och sen slutligen Allegiant .......som var en stor besvikelse. 
MEN jag kommer se biofilmen (!)  för...varför inte?

2. Insurgent

Min tankegång under hela boken: VAD FAN HÅLLER NI ENS PÅ MED!?!?!?
(men av nån anledning så tyckte jag filmen var helt okej *suck*). Känns så taskigt att dra till med 2 böcker av samma författare. MEN skriver Veronica Roth något mer i framtiden, kommer jag ändå kolla upp i så fall. För jag menar....om jag gillar en bok av tre stycken ... så finns det väl chans för utveckling? Eller?


3. Äcklet

Den gjorde mig väldigt depremerad. Den psykade mig så in i helvete......och jag var rädd för att inte kunna avsluta läsningen....men jag gjorde det ändå och sen ville jag slänga iväg den. Jag har nu förträngt allt med den här boken. Jag minns bara att jag mådde så dåligt att jag ville dö. Jag kanske "levde mig in för mycket" eller något????

4. Ett år av magisk löpning

När jag tog upp den här så hoppades jag på inspiration; som när jag läste Heja Heja (Martina Haag). Men när jag tog upp den här så kände jag mig bara mer negativ. Det kändes mer som en bok för vana löpare än för nybörjare, så jag fick inte ut så mycket av denna tyvärr.

5. Sune i Ullared

Jag lyssnade på denna ljudboken när jag var hemma och sjuk i feber. Det var en vecka då jag verkligen inte kunde göra annat än att lyssna på ljudbok för jag var sängliggandes hela tiden. Jag tyckte dock inte det här var en av de bästa sune-böckerna (och då tillhör jag den där generationen som lyssnade till massa Sune/klassiska sagor/osv-kasettband varje natt innan jag somnade).
Nu är ju inte det här min "målgrupp" heller i och för sig. Det är så mycket fokus på klantpappan Rudolf än Sune, vilket jag tycker är lite synd. Jag antar att jag föredrar Sune-perspektivet, haha. Sen var det ju såklart roligt att den utspelade sig på Ullared (nått man känner till!). Väldigt kort berättelse med inte så mycket djup om man säger så. Så kan det va!