Jag "droppade" precis en bok!.


Läste 70 sidor i den, men kände att jag kan läsa annat istället. Anledning?
Sättet den var skrivet på, det blev rörigt för min del.
Sen finns det ju böcker som man inte alls har problem att läsa.

Samma sak med anime. Börjar jag se något nytt så ser jag på första episoden.
Gillar jag den kollar jag på andra; för att få ett första intryck.
Men känner jag att "nä, det här kan jag leva utan"
- då är det inget tvång att fortsätta kolla. Då ödslar jag hellre tid på något annat.



Dricker clementin-juice och det är fruktansvärt surt - men sött också på samma gång. Man grimarserar och ryser och fortsätter dricka ändå. "Har jag hällt upp en kopp så är det onödigt att slänga".
Fruktkött var det i denna också.
Tänk vad mycket tid jag sparade på att inte skala alla clementiner; och pressa själv. Känner mig som en fucking latmask vid den tanken. "Fort ska det gå" (att göra ordning) & "dyrt ska det va!" ( att köpa juice).



I min värld är jag mindre värd än alla andra.
Jag kan inte kliva utanför dörren utan att tänka: "Ser jag tjock ut i de här kläderna" (för att sen acceptera att jag inte kan gömma fettet ). Och vad jag än gör så duger jag inte och det här är något som bara jag tycker och tror att andra tycker om mig; men i själva verket så är det min hjärna som säger emot mig. Jag "tankeläser" helt enkelt (eller tror mig göra det).

Kan inte piffa upp mig med fina kläder. Kan inte ge mig själv beröm.
Går inte någonstans utan min musik.
Och när jag väl är ute så blir jag helt "Åh nej, människor!".

Jag vet att de stirrar; får jag kritik blir jag skogstokig!
Råkar någon ha en dålig dag , då drabbas jag av det med.
Jag bär inte bara på mina egna problem; utan jag tar med mig andras beskymmer också trots att det inte har något med mig att göra.

Jag vill bara kunna stänga av allt detta; och älska mig själv för en gångs skull.
Ska det vara så svårt att se sig i spegeln, blinka lite flörtande och bara:
"Psst! vet du vad! du är jävligt läcker!".
Det är bara att kämpa på tills den dagen kommer - då jag är helt och hållet bekymmersfri.


Jag har en katt som småfiser. Gärna när hon ligger i vår säng eller när vi allihop ska äta vid matbordet. Ibland tror jag hon gör det med flit, vår lilla princess-ninja.