Den 10;e Augusti 2018 började jag nämna Eat Pray Love i min skrivbok (den som håller koll på min läsning).
Idag är det den 11 september då jag skriver detta. Det har alltså gått typ en månad sedan dess och jag har bara ungefär 60 sidor kvar ur den boken just nu. Heja heja! 

När man har boken i handen, bläddrar och ser textstorleken i den så tänker man att
"det här kommer gå fort att läsa".
Men ack så fel jag hade.
Min sambo fick ständigt påminna mig om att "det får ta sin tid" - eftersom det kändes som att allt gick extremt långsamt. Det var irriterande, men ändå på ett bra sätt! 

Jag fick liknande känslor när jag läste Charlotte Bronte´s Jane Eyre.
Den tog också tid för mig och var seg på vissa ställen, men i sin helhet så var det en av de bästa böcker jag någonsin läst! Jag kan känna detsamma med Eat Pray Love : att trots alla detaljer som måste sjunka in, så är den ändå så fantastiskt välskriven.
Jag såg filmen för ett par år sedan och jag kände direkt att
OJ, JAG MÅSTE LÄSA DEN OCKSÅ (om den ska vara sådär bra). 

Jag dras till den boken för jag är en skrivande individ:
jag är också en slags sökande över "meningen med livet".
Jag tror nog att de flesta av oss är det och kan relatera.

Man tänker så mycket hela tiden
och här läser vi om en Gilbert; som lämnar allt
och bara drar ut i världen och verkligen söker.

Det är modigt och modig vill även jag vara.