*

Kvarteret skatan <3

Man of the year, 2006

Huvudpersonen i den här filmen var Robin Williams. I och med att han medverkade i filmen så hade jag förhoppningar på att denna film skulle vara en bra en. Men så var det inte. Robin Williams visade sig inte alls vara ett dugg rolig, även om han spelade både komiker och president över USA. Skitsnack om Sverige, Brasilien och annat vart det och handlingen höll inte måttet.

Varför jagades den där kvinnan (presidenten blev kär i), av en massa arbetare från hennes förra arbete?

Vem var det som drogade ner henne? Varför i hela helvete - vill en komiker vara med i ett presidentval? Bara för att öka framgången? Men han ljuger ju ändå för det amerikanska folket! Skulle de egentligen ha uppskattat det han hade gjort, om det t.ex gällde här och nu?

En besvikelse-film. Onödig och trist. Jag liksom led igenom hela filmen, " ta tillbaka mina ca 2 timmar!". Min sambo tröttnade på filmen efter 5-10 minuter! Så ska det ju egentligen inte vara.

Nåväl. Det finns både bra och dåliga filmer. Denna tillhör kategori: SÄMST.

Betyget blir förstås en 0/5. Med besvikelse på att min barndomshjälten skulle prestera bättre än såhär, som han gjorde i filmen. Jag vet att han kan mycket bättre! Robin Williams är en mycket duktig skådesspelare!

Så, angående denna film. Ska man skylla på skådesspelaren eller på regisören?

Vems är felet, för att filmen blev ett misslyckat fiasko?

En helgalen komedi! Speciellt de där sexistiska scenerna - man fattar inte hur de vågar vara så udda xD Det är gött. Alla filmerna med Scary Movie är så fucking jävla bra! XDD<333333333

Det var så länge sen som jag såg denna anime. Jag har ändå del 1 & 2 hemma - så jag tog och kollade på båda en gång för alla!

Den roligaste scenen: När Ayaka-san ska vakna på morgonen och Mamorou lägger ut alla väckarklockorna för att hon ska vakna. Haha ja herregud<3 :) *blinkblink*

Nu på kvällen så kollade jag litegrann på denna drama på tv'n. När jag såg den i början så tänkte jag att "men vafaan är detta", men på slutet så blev jag nästan lite tårögt faktiskt. Det var ju rätt så synd om den där Filippa egentligen. Huuwwa. Man blev liksom "shiet, det är ju så man känner sig i den åldern!" eller nått (om någon varit dum mot en osv). Om jag kommer ihåg, så kanske jag kollar på den där andra dramat också som är nästa söndag tror jag att det var.

Nu går jag. Herrå.

Kortfilmen var på 5 minuter och rätt så lol, men även så blev man lite Wh00t?

Dels för den där gammla snubben - som fick alla andra att hata den där muslimen som delade ut posten, även fast han inte hade gjort något ont/fel. Sen blev man fundersam på slutet, för den gamla gubbens dotter kom förbi postkontoret och träffade muslimen också hade hon märkt att hennes pappa stämt han eller så för att vara oanpassad till postarbetet. I slutet blev hon ba arg och slängde posten hon hämtade till sin farsa på golvet. Muslimen fick arbetet tillbaka, men delade inte ut post till den där gamla mannen igen.

Hahahaha, rätt cool film huh? xD åhååå på nått sätt så älskar jag kortfilmer. De är så mystiska, och lite trevliga för stunden.

Jag såg en kortfilm förra veckan (tror jag att det var), som handlade om en man som blev efterföljd av en äcklig figur hela tiden. Till slut tog mannen självmord, och det slutade med att den där äckliga figuren följde efter någon annan. Rätt creapy yes, men ändå "wow". Kan filmer verkligen vara så korta, och ändå hänga så bra ihop? Det är läckert.

Jag tyckte att den här filmen dög att se på endast en gång. Sen inte mer på ett bra tag.

Även fast jag har avisat den en del i början, så tycker jag att den innehöll en relativt medelmåttlig story, som passar bäst till unga vuxna.

Det är förstås inte direkt någon vuxenfilm. Man får inga speciella känslor för den här filmen, man blir inte tårögd eller så - även om romantiken verkar ha en stor betydelse. Jag tyckte att den kändes lite lagom-ungdoms-okej.

Nu har ju jag bara sett filmen och sagt lite om vad jag tycker, och jag vet ju inte alls om boken är mer annorlunda än det som jag har sett nu idag. En scen som var lite skrattretande var när de där vampyrerna och Bella skulle spela Baseball. Smått lustigt bara, hon har egen fantasi den där Stephanie Mayer.

Filmen får 4/5, för dels så är det  inte min typ av film - men den rekommenderas starkt till folk som är mycket yngre än vad jag själv är och som tycker om vampyrhistorier och sådana saker (övernaturligt/fantasy/magi). Det ganska höga betyget ger jag, för att det var en okej story, filmen var i ett noggrant skick och det som slår hårdast är romantiken i filmen. Den var romantisk-romantiskt, inte så att man ville lida med kärleken, vill säga.

Nu när jag har sett filmen och fått lite koll på hur den är, så kommer jag inte att läsa boken. Punkt slut.

Jag tycker att det finns bättre böcker som är värda att läsas än denna.

Sorry guys, men vampyrböcker är ingenting för mig.

Mord i sinnet är det bästa. Speciellt om man vill se lite "mord" framför sig.

Klockan är 2 på natten och jag har kollat på episod 2 av Mord i sinnet på DVD.
Denna serie och Mördare okänd är förjävla goa. Dom tål jag, utan att bli allergisk och få utslag.

Men varför har jag så stora problem med att kolla på kända serier som Dexter, Coldcase, CSI mfl?
Dexter kunde jag ju kolla på en period, men nu har jag tröttnat. Det känns så fejkat på nått sätt.
Min smak av serier känns mer trovärdiga, som om de händelser som utspelats i filmen hänt på riktigt.
Jag vet inte, det bara känns som så.

Morden i Midsommer kan faktiskt vara okej att se på ibland. Men inte Miss Marple.

Haha, Isn't that funny?